Sådär, så blir det då äntligen av. Slut på löst prat. Sist jag sprang var 1989. Jag var 15 år och tog pappas nummerlapp då han plötsligt hade drabbats av näthinneavlossning veckorna före. Det fanns ingen tid för förberedelser, men jag tog mig i mål på 1 timme och 55 minuter. Alltså fick han behålla sin startgrupp. (Läs mer…)
I de stunder de senaste åren då verkligheten avslöjat mig som den dagdrömmare jag är brukar jag straffa mig själv med att tänka på Madonna. I någon intervju ska hon ha fått frågan vad som gjort henne så framgångsrik. Disciplin var svaret. Hon var inte den bästa dansaren, inte den bästa sångerskan eller den vackraste. Men hon hade disciplinen att göra det mesta av det hon hade.
Det är förstås en förenkling. Det krävs mer än så för att slå sig fram i musikvärlden. Hur som helst är det denna tanke jag straffar mig själv med. Om jag bara hade haft disciplinen så hade jag…
…varit långt härifrån. (Läs mer…)
